Ni vet hur dagarna ”flyger fram”?
Ni vet hur jag bara tjatar om hur jag längtar tills Molly kan gå och Nellie kan slippa blöjan.
”Varför kan alla andra barn i deras ålder det där men inte mina?”
Vi försöker vara hårda med att Nellie bara får ha nappen när hon ska sova. För ”3-åringar ska ju inte gå omkring med napp hela tiden…”
Idag halkade jag in här: med barnen i handen
Tristan, 3,5 år, slet sig loss ur sin mammas hand och blev påkörd av tåget och dog.
Han finns inte mer.
Plötsligt skiter jag fullständigt i om Nellie har nappen i munnen dygnet runt. Hon andas ju. Hon kramar mig ibland och säger; myyys.
Molly går inte.
Nähe?! Då kan hon heller inte springa ifrån mig på parkeringar. Hon kan inte klättra på saker och ramla ner.
Nellie kissar ner sig typ jämt. Hon tycker det är smidigt med blöja.
Ja. Men hon lever.
Hon har bara strl 5 i blöjor. Hon kan ha blöjor ganska länge till innan det blir krångligt.
Hon kan få ha blöja resten av livet om hon vill.
Bara ”resten av livet” är en sisådär 80-90 år till.
Ja läste den där bloggen från 23 september förra året, fram till nu.
Sen gick jag in till Nellie och la mig bredvid henne och luktade på henne medans jag lyssnade på hennes andetag.
Grät över att hon är så fin.
Sen gick jag in till Molly och klappade på henne. Hon vaknade.
Hon trodde det var dags att gå upp. Lyfte sitt tussiga och yrvakna huvud mot mig så jag kunde ta upp henne. ❤
Älskade hjärtat "det är mitt i natten, mamma älskar dig"
Ingenting är viktigt om jag inte får vara med er
