Mollys hjärta

För alla ni fina som undrar hur det gick med lilla Mollys blåsljud så kan jag berätta att det har undersökts ordentligt och….

Blåsljudet är ett helt normalt blåsljud och hennes lilla hjärta ser ut precis som det ska!!

Tankar om träning..

Jag har i många år kämpat (och inte kämpat) med kroppen.
Med att hålla vikten, inte bli fet, bli snygg, snabb, stark…und so weiter..

Målet har alltid varit att bli smal och lycklig.
Ni vet sådär som alla andra är?

Jag har odlat barn. Fött barn. Varit hemma med barn med allt vad det innebär (fikor och närhet till skafferi och en fallenhet för att baka goda grejer)…

Det har hänt mycket med kroppen på de här åren.
Vissa saker kommer aldrig bli som de en gång varit. Tyvärr.

Men framförallt har jag lärt mig mycket om kroppen genom alla dessa år.

1. Jag är väldigt stark (men med sjukligt svaga händer av någon anledning) och har lätt för att bygga muskler.

2. Jag är ingen långdistansare. Fötterna pallar inte och jag tycker inte det är roligt att springa långt.

3. Om jag tränar regelbundet och med mycket konditionsträning så kan jag äta nästan vad som helst utan att gå upp i vikt. (Det svåra är bara att ge sig ut)

Mitt mål har ändrat sig litegrann.
Smal och lycklig vill jag ju fortfarande vara (/bli) men fokus ligger nu på att bli stark. Få en kropp som orkar vardagen lätt. Orkar bära ett barn på ena höften läänge om barnet vill.
Orkar leka häst/sparka boll/dansa efter en lång dag på jobbet.
Orka slipa inlägg tills dammet ligger tjockt på skorna i samma position i timmar utan att få ont i ryggen.
En kropp som klarar av att arbeta i konstiga positioner dagarna i ända utan att slitas sönder.

Att inte få en hjärtinfarkt pga ohälsa en dag…

Igår hade jag en sån där dag då jag kände mig slapp och fet hela dagen.
Det var rent ut sagt skitväder ute och latmasken bet mig i skinkan så jag gjorde ingenting.

Men idag tog jag på mig de nya träningskläderna som Dennis köpte till mig igår och gav mig ut!

Skitsnygg var jag!

Och benen var jättesnabba.
Nästan en halv minut snabbare/km var jag.
Tjoff!
Det är en underbar känsla när kroppen svarar på träningen man kämpat sig igenom.

Kroppen är fantastisk.
Ta hand om den!

T – 1 vecka

Jo.
Det är ju så att jag arbetar med att träffa (och förhoppningsvis hjälpa) diverse människor.

Oftast är det kanonfint.
Ibland inte.
Ibland träffar man nån stackars ensam människa som kanske inte förstår att det är ”arbets-Jenny” som sitter framför dem och inte ”privata-Jenny”.
De kanske vill kontakta mig på Facebook. Kanske kör en liten googling och hittar både det ena och det tredje om mig (eller min svägerska och tillika namne för den delen)..

Då börjar man fundera vad som finns där ute på nätet.
Vad vill jag att mina patienter ska veta om mig?

…

Det är typ 60-80 pers som snurrar in här dagligen då jag bloggar regelbundet.
Smått galet egentligen.

Men jag får ju bry mig om er såklart.

Om en vecka blir lilla söta Molly 1!
What?!?
När hände det liksom?

Det är en av de viktiga födelsedagarna så det måste ju firas.
Vi smygstartade idag.
5 små blivande 1-åringar samlades för kalas tillsammans med mammor och några syskon.
Nellie var hemma med sin pappa som inte var sugen på mammatjöt. 😉

De små fick frukt och lite grädde.

Mammor och syskon.

Socker. Såklart.

Senare på eftermiddagen har jag och Nellie varit på regnprommis.

Nellie vill fortfarande inte lära sig det här med pottan. Hon sitter och tittar på mig samtidigt som hon kissar för fullt i soffan/trappan/golvet/whereever…
Hon vet exakt vad hon gör men hon tänker fan inte göra det på pottan/toan..

Det är förbannat irriterande ska ni veta.