Arkiv | februari 2011

Kärlek

Hjärtedagen till ära lämnade vi in bilen på service.

Jag och Nellie var hos Annelie på mamma-fika. Nellie bestämde sig för att INTE äta och skrika istället. Trevligt.

Vi har handlat mat.
INTE grisknorr däremot.


Jag har lagat mat.
Innanlår med bea och klyftpotatis.

Jag har gjort efterrätt.

Dennis har fått en tavla av mig av ett foto jag tagit. (bild kommer när den är uppe)
Och nu sover han i soffan…

Ni kanske undrar vad jag fått?
Ja.. Jag med..

Förutom världens finaste kort av mamma och pappa ❤

Deppig

Här sitter jag i vårsolen..


..och känner mig totalt misslyckad som mamma.
Nellie är förvisso förkyld, och mår kanske inte så bra.
Men ska inte normala, lyckliga barn söka tröst hos sin mamma (eller pappa) då?
Det gör inte min dotter.
Hon gråter och gråter.
Jag försöker krama men blir borttryckt.
Hon klöser mig i ansiktet när jag försöker pussa henne.
Hon krånglar sig loss ur min kram.
Jag sätter ner henne på golvet vilket leder till mer gråt.
Hon vill till mig men släpper inte in mig.
Hur mycket ska ett mamma-hjärta tåla?
Jag försöker lyfta upp henne igen med följden att jag återigen blir bortknuffad då jag försöker hålla henne nära.

Jag behöver ju också tröst.

Har jag älskat henne för lite?
Har jag älskat henne fel?
Har jag uppfostrat henne fel?
Har jag inte tagit hand om henne rätt?

Jag är en dålig mamma.
En misslyckad mamma.
En mamma vars dotter inte älskar henne.
En mamma som snart inte orkar älska sin dotter heller..

Inte roligt

Det är faktiskt inte roligt att vara mammaledig nu.
Nellie bara gnäller och gnäller. Ingenting är bra.
Vill inte ha frukost.
Vill inte ha macka istället.
Vill inte leka.
Vill inte sova.
Vill inte bli kramad…

Blä.

Det är faktiskt inte roligt när allt man får är tårar.

Himla förkylning!
Försvinn nu!

Arbetsledaren

Nellie håller full koll när killen från Mannarp fogar uteplatsen.
Hon knackar när hon tycker han jobbar lite långsamt.

Den lilla chefen i hund-pyjamas.

Trött-fis

Vi håller på att få in dagis-tider i Nellie.
Samtidigt som snufsan är snorig och gnällig.
Eventuellt är det första kindtanden som är på väg..?

I vilket fall så innebär dagis-tider att Nellie inte får sova före lunch vilket hon har gjort sen hon föddes.
Vi leker, leker och leker tills ögonen står i kors. Sen är det lunch halv tolv. Vi är inte riktigt där än. Idag blev det lunch kl 11 istället. Sen somnade hon pladask.

Sen är det mellis halv tre och middag kl sex. Det går jättebra.

Men idag har vi haft besök av sötaste Johanna och Mathilda och fina Angelica. (jag tog INGA kort?!)
Vilket innebär fullt ös (som sig bör när man är 1,5 år)

Så nu när det är middagsdags sitter Nellie och gnyr samtidigt som hon knappt kan hålla ögonen öppna.
Stackarn.

Men vi har ju nästan 2 månader på oss att få in de här tiderna.
(och lära henne gå och äta själv..)

Mys-lunk

Nellie har blivit förkyld.
Hemma bara gnäller hon och skriker när man torkar lilla näsan.

Så vi tog en liten tur med bilen till ICA Maxi. Här går vi och lunkar och har inte bråttom alls.
Så skönt det är att inte ha bråttom någon stans..
Och näsan rinner (konstigt nog) inte och Nellie är allmänt gullig.

Det är min dotter det. 😉